mammakicki.blogg.se

1-åringen, och förlossningen i text, bättre sent än aldrig ;)

Publicerad 2014-09-24 06:21:00 i Allmänt,

Idag för ett år sedan föddes vårt andra mirakel, Baby-Ellie. En söt liten tösabit, 45 cm lång och 2300g lätt, lilla fröken Bråttom! 
 
Den 23 september 2013 vaknade jag i en pöl, kan man kissa på sig i sömnen?! Panik, vattnet hade gått! Jag var ju bara i vecka 35! Skyndade mig att väcka Simon, "vattnet har gått, kan du flytta på Milian så inte han blir blöt!"
Ringde till förlossningen, "skynda er hit, packa en stor väska, ni kommer att få vara här rätt länge..." Då storebrors förlossning gick relativt snabbt (2 timmar) vågade dem inte låta oss åka hem, jag fick inte heller påskynda förlossningen, så där låg jag och väntade på antenatalvårdsavdelningen. Ingenting händer, har inte ont, öppnar mig ingenting och är så nervös för hur den lilla kommer att må när hon kommer att jag inte får i mig någonting. Det blir kväll och Simon får åka hem.
 
 
 
Tanken är att han ska lämna Milian på förskolan klockan 9 nästa dag och sedan komma tillbaka.
 
Klockan 8 den 24/9 ringer jag Simon, "du bör nog komma snart, det känns som att de kommer komma igång snart."
Vid 8.45-9 kommer Simon, lite diffus tidsuppfattning då jag var väldigt nervös. Det hade börjat göra ont och jag bad om 2 Alvedon (som jag för övrigt inte hann få). Dem satte på ctg-mätaren, inte regelbundna, men kraftiga värkar. Straxt efter 9 kollade dem hur öppen jag var, 3 cm, inget ju! Men in på förlossningen skulle jag,  kunde knappt gå själv.. Kommer till vårt rum och jag ska bara kissa först, in och kissar och sedan ett "skutt" upp på britsen.. Nu ska vi kolla cm igen (!), 10 cm.. Vilket jag inte hör då jag fick en jättevärk precis då, "de trycker på nu, vet inte om jag kan låta bli att krysta"
 
Jag fick fritt fram att krysta, hann krysta en gång "nu ser vi huvudet, krysta inte i nästa värk". Men för tusan, jag fick ju krysta, ni sa!!!! Väntar ut värken med lustgas och sen fritt fram att krysta, allt va jag kan tills jag hör ett skrik!
9.43 hördes skriket! Fick upp min lilla fina på magen, precis som med storebror, då mina ungar tydligen inte behöver så speciellt långa navelsträngar.. Lilla mirakel, vacker som få! Pappa Simon klipper navelsträngen och helt plötsligt "hon är blå, pappan följer med här!" 
 
Får panik! Ligger ensam kvar, Simon, barnmorskan och sjuksköterskan springer iväg med Ellie. Där ligger jag, naken, navelsträngen och moderkakan kvar och världen rasar! Hon får inte dö, hon måste må bra, dem måste komma tillbaka nu! Vad som kändes som en evighet gick och sen kom dem tillbaka, 2 andetag i masken och sen mådde hon bra igen! Fick mitt lilla knyte på bröstet och lyckan var total! 
 
 
30 minuter - 3 cm till ute, 3 krystvärkar,  Välkommen lilla fröken Bråttom ♡
 
Nu var hon iaf här, och hon klarar verkligen allt, lilla prinsessan! 
 
 
Kommer ett inlägg sen om 1-åringens födelsedag ♡

Kommentarer

Postat av: Jennifer, mamma till två små töser

Publicerad 2014-09-25 07:26:40

Åååå! Blev helt salig och tårögd av att läsa det där. Lilla fina Ellie!
Låter som en fin förlossning att minnas!
Grattis i efterskott till både Ellie, mamma, pappa å storebror!

kram från oss

Svar: Minns den verkligen med glädje ♡Tack så mycket!!!
♡ Kram
Kicki

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kicki

Kicki heter jag, är 27 år gammal. Jag bor i Tullinge tillsammans med min sambo Simon och våra två mirakel, Milian 3år och Ellie snart 1 år.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela