Astrid Lindgrens barnsjukhus
Vilken dag! Vi startade morgonen, tidigt som vanligt.. Omkring halv 5 tror jag att de var imorse, idag passade faktiskt Ellie på att sova lite på morgonen, undra om hon redan då förstod att det skulle bli en lång dag med många prövningar?
Frukost och bus för hela familjen en vardagsmorgon, lyx! Iväg och lämna Milian på förskolan och sedan iväg till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Hålla koll på faste-tider och Embla händer och fötter. Faktiskt inget som bekom Ellie..
Sen var det dags för att sätta kanyl, den satt på första försöket, en lättstucken dam som skrattade åt pappans såpbubblor. Nu kom det stora problemet, Ellie ska ju vara fastande, matmonstret utan mat!? Hon somnade, vilken tur! Och vaknade lagom till vi skulle upp till MR och narkosläkaren. Svårsövd som tusan, envisare får man leta efter sa narkosläkaren och SSK sa att den här lille kämpen kommer komma långt här i livet. Ellie somnade och mamman grät.. och nu väntan, länge länge!
Sen hörde dem av sig, äntligen! Hon var klar och vi kunde komma och vänta på att hon vaknar.. Och där låg hon, lilla sessan i sjukhusskjortan, i sin bebisfilt i en jättestor spjälsäng.. Hon såg så liten ut, liten och stackars..
Allt hade gått jättebra, MR hade gått fort och det krävdes bara en lättare narkos. Nu skulle vi bara få okej på att åka hem, hon vaknade, åt en flaska, log mot SSK och vi var okejade att åka.
Vi hann till och med till förskolan för att vara med en stund på invigningen, till vår glädje, Milians kommentar var "men jag skulle ju hem till farfar!".. Skönt att han inte saknat oss allt för mycket ;)
Nu inväntar vi samtal från Ellies läkare, vad var det för cysta, vart har den förankring, hur ska den opereras, när, vilka prover behöver tas? Listan som jag trodde skulle bli kortare blir vara längre och längre för varje dag, för varje undersökning, för varje fråga jag själv får.. Det är iaf väldigt skönt att ventilera någonstans, skriva av sig och bara fundera..
Hoppas på svar nu, så fort som möjligt!
